Marie konfronterade kollega som drack för mycket: ”Det var jätteobehagligt”
De hade jobbat ihop i flera år. Först som kollegor, men det var när de blev vänner som hon förstod att han drack för mycket. Till slut tog Marie Energård mod till sig. ”Man kan inte sitta och titta på när någon dricker ihjäl sig”, säger hon.
Eija Salminen Text VLT-reportage 9 februari 2022


– Jag har aldrig sett att han blev odräglig, eller betedde sig illa. Men det väckte lite varningsklockor, säger Marie om hur hon upptäckte att hennes kollega drack.

Marie Energård, 36, upptäckte att hennes kollega drack mycket. Till slut gick det så långt att hon bestämde sig för att åka hem till honom för en konfrontation, med risken att förlora en vän.
– Jag tyckte det var jätteobehagligt, jag var kallsvettig, illamående, jättenervös. Jag visste inte alls hur han skulle ta det, jag kunde ha satt mig i en situation att riskera att förlora vår vänskapsrelation. Jag riskerade mitt fortsatta engagemang i vår förening, han var ju vald som vår ledare. Hur skulle han behandla mig efter det här?
Kollegan är Nicklas Gustafsson-Sundvall, som tidigare har berättat i VLT om sin resa till ett nyktert liv.

Hur märkte du att Nicklas hade problem med alkohol?
– Vid vissa tillfällen när vi umgicks utanför arbetstid märkte jag att han drack enormt stora mängder alkohol, men jag såg aldrig att han blev odräglig eller betedde sig illa. Men det väckte lite varningsklockor, säger Marie.
– Jag märkte också att han hade problem med grubblerier och ångest, han kunde höra av sig sent på kvällarna. Han hade grubblat fram extrema saker, nästan som att någon skulle vara ute efter honom.
Nicklas, liksom Marie, var förtroendevald i fackförbundet Kommunal.
– Nicklas var sektionsordförande för oss, vilket innebar att han hade en ledande roll. Men det var ingen chefsrelation.

Var det fler än du som misstänkte att han drack?
– Vi var några i gänget som umgicks privat. Det var nog fler som såg. Jag visste att han hade haft problem ganska lång tid, men det tog flera år innan jag till slut gjorde någonting åt det.
.
Hur kände du igen tecknen på alkoholberoende?
– Jag hade mycket hjälp av en kompetensutveckling kring alkohol och beroendesjukdomar. När vi gick där, tänkte jag mycket på Nicklas när kursledaren berättade, jag såg hela tiden Nicklas framför mig. Och han var med på den utbildningen.
– Hon sa en sak som fastnade hos mig, att alkoholism är en dödlig sjukdom. Dör man inte i sviterna av drickandet, så leder det till självmord eller så kör man ihjäl sig full. Hur man än vrider och vänder på det blir det väldigt allvarligt. Då blir det en fråga om civilkurage att göra något åt det, man kan inte heller sitta och titta på när någon dricker ihjäl sig.
På utbildningen fick Marie veta mer om beteenden man ska vara uppmärksam på, och hon kunde se Nicklas framför sig.
– Nicklas gjorde de beteendena på plats. Det blev också väldigt tydligt. Han kände själv att han var i ett missbruk till alkohol, och den som är där försöker ge sken av att man inte alls har några problem. Det var konstigt på något sätt, men man får vara ödmjuk för att det tillhör sjukdomsbilden.
– Nicklas är mån om hur han ser ut, och håller sig fräsch. När det sedan uppdagades var det klart att många blev förvånade, men jag tror att det har att göra med vilken människa vi ser framför oss – man ser framför sig en a-lagare eller hemlös, med en skambelagd sjukdom. Men vi var nog flera i hans absoluta närhet som uppfattade att det fanns ett problem. Det var inte bara det att hon såg och förstod.
– Det är det här med medberoende. Det känner jag att jag var drabbad av eftersom det tog så lång tid innan jag gjorde något. När han var borta från jobbet och inte dök upp på avtalade tider, då vet jag att jag reflekterade över att jag hittade på något, ljög. Jag förstod var han var men hade inte hjärta att säga det utan drog till med en vals, att han satt fast och skulle återkomma. Jag tror det var en sorts medberoende som många fastnar i, särskilt om man känner empati för en människa
.
Du bestämde dig för att åka hem till honom till slut, varför?
– Problemet hade växt, andra hade börjat kommentera att han kom sent och luktade alkohol. Det började bli svårt att negligera att det fanns ett problem. Jag hade, innan jag åkte hem till honom, sökt stöd i vår ledningsgrupp, berättat att det var en ohållbar situation. Vi var förtroendevalda, anställda av Västerås stad, så det kändes svårt att ta kontakt med arbetsgivaren. Det finns en stor respekt för de förtroendevalda. Det kändes otroligt jobbigt att utsätta honom för en misstroendeförklaring, att sätta honom i en sådan sits.
Jag hade en oro att han skulle bli arg på mig, eller att jag skulle bli avvisad, säger Marie Engergård, om att hon konfronterade sin kollega om alkoholdrickande.
– Att prata med någon är förlösande, det kommer upp på bordet, och det går att diskutera hur vi löser det. Jag fick frågan om jag kände mig i skick att ta det med honom själv, eller om jag ville ha hjälp. Men jag ville vara den stora människan, jag ville ta det med honom själv. När det där var sagt, då gick jag nästan bara och väntade på ett tillfälle att få det ur mig.
Så kom den där dagen, då det började igen och kollegorna undrade var han var.
– Jag sa till en kollega att jag skulle åka till Nicklas, så får vi se hur det går.
På vägen dit var Marie kallsvettig och nervös och kände att hon riskerade att förlora både sin vän och sitt arbete.

Vad förväntade du dig av mötet?
– Att han skulle vara ärlig, vår relation var så att han inte skulle kunna ljuga och tro att vi skulle gå på det. Jag var mer orolig för vad som skulle hända efteråt, att han skulle bli arg på mig eller att jag skulle bli avvisad. Ibland fick han ju för sig att vissa var ute efter honom, jag var uppriktigt orolig att han skulle se mig som en sådan person. – Jag tyckte det var jätteobehagligt, jag var kallsvettig, lite illamående, jättenervös, säger Marie Energård om gången hon gick hem till sin kollega och konfronterade honom.
– Jag ringde på, han öppnade, och såg lite ledsen ut. Det bara rann ur mig att det här funkar inte längre. Jag fick sagt till honom att det bara kommer att sluta på ett sätt.

Hur reagerade Nicklas när du dök upp?
– Det går inte att säga något när det står flera flaskor vin på köksbänken, han förstod. Sedan ringde jag ledningsgruppen som åkte ner till oss så vi fick hjälp att komma vidare. Det är viktigt att det finns någon som fångar upp, det tar man inte själv.
Från den dagen stannade Nicklas hemma från jobbet tills han kom in på behandlingshemmet.

Hur är er relation i dag?
– Den har nästan bara blivit bättre, jag upplever att Nicklas blev tacksam för att han fick hjälp av någon som knuffade honom ur det här.
– Sedan blev det en annan relation arbetsmässigt mellan oss. Vi fick ombytta roller när Nicklas var tillbaka efter behandlingshemmet och förtroendet i arbetsuppgifterna hade fått sig en törn. Det kändes ansträngande till en början men Nicklas var inte kvar så länge efter behandlingshemmet utan fick ett annat jobb. – Jag upplever att Nicklas har blivit tacksam för att han fick hjälp av någon som har knuffat honom ur det här, säger Marie Energård.

Skulle du göra om samma sak igen?
– Jag har tidigare sett personer i mitt arbete där alla har känt till och pratat om att det finns alkoholproblem hos någon kollega, men där ingen har gjort något åt det. Skulle jag se något sådant i dag skulle jag inte låta det passera. Risken att inte göra något är betydligt mycket värre än att göra något åt det.
– Många gånger är arbetsplatsen den sista platsen som märker något. Då har det gått långt när alla på jobbet vet om det.

Ångrar du att du inte gjorde något tidigare?
– Både ock. Det är inte säkert att han hade varit mottaglig tidigare.

Du som ombudsman och fackligt aktiv, har du märkt om pandemin har gjort att fler människor dricker för mycket, till exempel om man jobbar hemma och ingen ser?
– Det är för kort tid för att se vad pandemin har gett för effekter, men det finns en risk och oro när många sitter hemma att hemmadrickandet kan ha ökat. De som har varit hemma har man inte träffat. Kommunals medlemsgrupper har yrken därfolk har gått till jobbet. – Men utifrån det som vi befann oss i då, när det här med Nicklas utspelade sig, hade han uppdrag som innebar resande. Jag tänkte mycket på det då, att det finns risker med det också, när man ses på kvällarna och tar en drink i baren.
– Det finns anledning både hos organisationer och arbetsgivare att fundera på vilken alkoholkultur man har till exempel på jobbresor och konferenser. Då sätter man ändå personer i situationer där man kanske druckit helgen innan, sedan sitter man med kollegor under veckan och sedan helgen hemma igen, då man dricker. Man vet inte vilka som sitter runt det där bordet med vin till maten, normen säger ju att du är lite tråkig som inte dricker.

Fakta
Beteenden som Marie Energård tycker att man ska vara uppmärksam på om man misstänker att en kollega har problem med alkohol.

► Sena ankomster och frånvaro.
► Manipulering. I missbruket blir man duktig på att manipulera sin omgivning. Om du får en känsla att någon inte är uppriktig, och du tar upp det och det blir en så osannolik historia att det inte går att ljuga ihop.
► Ljuger. Många gånger uppfattas att man väljer att ljuga, eftersom det är förenat med skam, och blir anklagande mot dem. Men det är en stor sjukdomsbild, som man ska ta på allvar att den här personen behöver hjälp.
► Ekonomi. Det är en tydlig signal, att om man borde ha en god ekonomi, men det finns aldrig en slant, eller att man lånar mycket pengar.